Söndag och schlagerplåga
Det är inte så mycket söndagkvällen i sig som smakar skämd fisk utan snarare vetskapen att alldeles för snart efter en söndagkväll nalkas en måndagmorgon som utan någon som helst respekt eller hänsyn för ens välbefinnande ruskar tag i en på det våldsammaste av sätt och tvingar iväg en in i det enorma maskineriets gigantiska kvarnar.
Men vad gnäller jag om egentligen? Jag är en pånyttfödd varelse. En fenix som reser sig ur askan. Jag har skådat slutet - och återvänt! Jag har - kort och gott - lyssnat på sveriges bidrag i schlagersoppan.
Eller - försökt - är snarare rätt ord. Jag måste börja med att påpeka att jag har hög toleransnivå vad gäller schlagermusik. Väldigt hög.
Så hög smärttröskel har jag när det kommer till schlager..
Men..
Fram tills idag hade jag faktiskt inte hört årets bidrag. Överhuvudtaget. Så när jag idag läste att Sverige kommit på en "överraskande" 18e plats så tänkte jag att detta måste ju vara så katastrofalt dåligt att det är komisk.
Fram åkte Youtube och jag gjorde en snabb sökning på "Perreli". Upp kom låten "Hero" och jag klickade igång den. Medan spelaren buffrade lutade jag mig lugnt tillbaka och försökte föreställa mig vad som komma skulle.
Men inget jag hann tänka, eller någonsin hade kunnat föreställa mig, kunde förbereda mig för chocken som skulle komma.
Det första som slår mig är orden "Everything has a beginning" uttalat i falsk ton på värre svengelska än vad självaste Ingvar Carlsson hade kunnat bemästra. Jag tänker "Det här kan inte vara...".
Men jo.. Dessvärre kunde det de.
Textraden följs upp med "Everything comes to an end" vilket är de två rader som, i mitt tycke, sammanfattar hela låten och Charlottes högst tvivelaktiga insats. Det borde ha slutat där. Precis där! Knappt ens börjat. Så hade det eventuellt kunnat dämpa skadorna en smula.
Under tiden Charlotte levererar ovanstående rad så ser det ut som om hon nickar lite stelt - i en koreografi som f.ö är stelare än animerade streckgubbar uppbyggda av tandpetare - lite som om hon tänker
och jag, som den stora människovän jag är, kunde inte göra annat än att själv nicka instämmande och tänka "Jag förstår dig.. Jag förstår dig. Det här suger!".
Sen tryckte jag på stopp. Jag klarade inte det längre! Det var helt enkelt för jävla dåligt och jag är förvånad att Sverige överhuvudtaget hamnade i final.
Kanske är det så att juryn i belgrad, som tydligen såg till att hon hamnade i final till slut, vet om att det är många fler som tittar på den riktiga finalen och inte ser deltävlingarna och - precis som screeningjuryn i Idol - sållar bort medelmåttorna, lyfter fram de riktigt bra, och även släpper igenom ett par personer som bäst hört hemma i tvångströja i ett litet, vitt, madrasserat rum (Charlotte), helt enkelt i syfte att skapa ett högre underhållningsvärde.
En sak som Idoljuryn gör som juryn i Belgrad inte riktigt verkar har tagit till sig är att de sållar bort de som är så koko-dåliga att man bara lider av att se det. De som är så genomäkta usla att man bara vrider på sig i obehag när de börjar "framföra" sitt nummer. Det är en bra bortsortering de gör där. Det ger programmet mer underhållningsvärde. Men att istället släppa fram varenda sjövild idiot som helst och tro att det gör underhållning är bara amatörmässigt. Juryn i Belgrad gjorde ett enastående uppvisande av ett amatörmässigt urval. Jag har hört talas om att något land - Irland? - hade en kalkon som bidrag. Det nummret hade - tveklöst - varit mer underhållande.
Vad juryn i Sverige tänkte - som egenhändigt såg till att Charlotte ens kom till Belgrad - eller vad jag tänker om dom tänker jag inte ens gå in på. Det kräver oanständigare ord än vad mitt vokabulär är utrustat med för att uttrycka mina känslor för den.
Så hursomhelst. Jag är pånyttfödd. En fenix som reser sig ur askan. Men minnet av videon kommer för evigt att förfölja mig!
Min helg har i övrigt varit helt okej. Har gjort en del på mitt vardagsrum, ätit massa god mat, och hunnit med ett besök hos lilla mamma.
Mina tankar går dock till K som haft en kanske inte lika bra helg. Jag håller tummarna för er och hoppas på det bästa!
Nu blir det ett par raska steg in mot sovrummet, och sen bär det iväg till John Blund-land!
Sov gott, ryggskott!
Veckoslut
Ahhh... Fredag. Igen. Den dagen har alltid en sällsam förmåga att smyga sig på en precis när man som mest behöver den.
Idag är det alltså fredag och det är dags att höja målarpenseln och gå på restaurang. Märklig kombination kan tyckas, men det är precis vad som ska hända.
De senaste dagarnas kvällstimmar har jag ägnat åt att förbereda mitt vardagsrum för en dramatisk förändring. Jag ska måla om väggarna.
Gårkvällen ägnade jag till fullo åt att plasta in saker, maskeringstejpa, och tvätta den befintliga tapeten. Det är en sån enorm självklarhet att tapeter, liksom allt annat i ens hem, blir smutsiga att många inte skänker det en tanke.
Jag vet att jag inte gjorde det.
Efter en timmes intensivt skrubbande kunde jag konstatera att de som bott i lägenheter före mig troligtvis inte heller tänkt på det. Vattnet var i det närmsta svart av damm/smuts/sot/skit!
Skitäckligt!
Hädanefter är just tapetskrubbning en given del av min månadsstädning!
I eftermiddag är det iaf dags att höja penseln och börja måla. Det blir färgen Nordland från MyColor. Ett föga känt märke, men en desto trevligare färg. En milt grå, men väldigt ljus, färg som med lite tur kommer dra lite mer nytta av den minimala mängd solsken som når väggarna än vad den gamla tapetfärgen har gjort.
Så på söndag räknar jag starkt med att kunna titulera mig "Målare"! Med risk för att dra en hel yrkesgrupp över en kamm, men så jäkla svårt eller jobbigt har det faktiskt inte varit än så länge. Ren och skär avkoppling snarare. Mentalt sett iaf.
Efter en intensiv färgupplevelse så blir det sen besök på en restaurang ihop med flickan och några goda vänner. Det är som bekant lönedag idag och då får man minsann äta och dricka lite gott!
Tack och hej, målargrej!
Kändisspotting
När plötsligt Anders Jacobsson och Sören Olsson knallade förbi utanför fönstret. De också med siktet inställt på Lilla Torg.
Så kan det gå.
Men det är inte därför som jag skriver här.
På vägen hem från Mando så slog det mig vilken mysig och blandad stad jag har turen att bor i. Överallt gick det omkring människor med glada ansikten. Nykära par gick och mös, och allt var mysigt. På den kilometern jag fick gå för att komma hem lyckades jag också räkna ihop att jag hörde konversationer på 6 olika språk. Av dessa förstod jag två. Världen är så mycket större än "lilla Svedala" och det är en skönt att bli påmind om det med jämna mellanrum!
Igårkväll var det f.ö tapetslipardags. Jag ska måla om mitt vardagsrum i helgen. Nej nej.. Jag försöker inte alls fly från jobbigt tänkande genom att genomföra drastiska och impulsiva förändringar i mitt boende/liv/omgivning.
Promise!
Den nyköpta MC'n i garaget är inte alls ett uttryck av förträngning.
Om jag har A-kort?
Nej nej.. Det får jag ju se till att fixa nu när jag faktiskt skaffat mig en MC!
Säg hej till Amanda!
Ett tomt hem
Det är fantastiskt vad tid kan göra med människor, relationer, hopp och drömmar. Ibland till det bättre, men allt som oftast till det sämre.
Sitter i ett, ur många aspekter, halvt hem just nu. Blir en runda till IKEA imorgon för att återskapa åtminstonde den delen av tomheten som går att ersätta med ting. Den andra delen är det lite värre med. Jag hatar egentligen själmömkan men just nu är det banne mig tillåtet.
Har ägnat hela förmiddagen åt att hjälpa min ex-sambo att flytta. Hon har haft tur och fått en underbart mysig etta vid slussen. Jättemysigt bostadsområde och bortsett att golven lutar mer än tornet i pisa så är det en alltigenom superhärlig lägenhet.
Så nu sitter jag här i resterna av vad som fram tills för några timmar sedan var ett bra möblerat hem. Ett gemensamt hem.
Jag stannar kvar i resterna, vår 2a på möllan, ett tag till. Just nu känns allt bara jobbigt och jag orkar inte ta tag i något ännu. Minst av allt bostadsletande. Är inte överdrivet sugen på dubbla hyror, och att byta lägenhet med någon är ju bara supermeckigt. Jag får känna efter och se hur jag löser det.
Blir en dusch nu. Kanske en runda till gymmet för att stressa av. Behöver fundera.
Presidentvalet i USA
Det är snudd på patetiskt. Jag vet. Det är med bitter insikt om mitt nära företagande som jag nu ska sålla mig till den digra skaran européer som har åsikter om vad folket i landet i väst egentligen pysslar med.
Naturligtvis inser jag att min bild av vad som egentligen händer i USA är kraftigt nyanserad av mediaflödet och naturligtvis inser jag att min bild av USA och deras politik säkerligen är en aningen vriden.
Men nevertheless. .
Presidentvalet. Jag vill inte påstå att jag vet särskilt mycket om varken Obama eller Clinton. Jag vill - i grund och botten - inte påstå att den ene är bättre än den andre eller att den ene gjort mer fel än den andre.
Huruvida den ena har mer politisk erfarenhet än den andre spelar, för mig, inte heller så stor roll. Den som väl "vinner" är ändå omgiven av en ofantlig massa rådgivare, utrustade med långt mer politisk erfarenhet i deras lilltå än vad någon kandidat i årets presidentval har kunnat prestera som helfigur.
Oavsett vem av dom det blir så kommer det gå fint för dom.
När jag nu säger Dom så syftar jag endast på Obama och Clinton. Att McCain skulle bli vald är för absurt t.om för att vara USA. Och skulle McCain faktiskt bli vald så räknas ändå USA i ett enda svep bort som nation då landet antingen
?1. Klassas som världens största dagcenter
?2. Imploderar av dumhet
Och skulle det faktiskt finnas en Gud så skulle han titta ner på denna sinneslösa nation, inse att världen faktiskt gick åt skogen, ge en allsmäktig Suck och trycka på den heliga Ctrl-Alt-Del-knappen.
Så.. Oavsett vem av dom det blir så kommer det gå fin-fint!
Men vad är det då som stör min sinnesro så till den milda grad att jag känner mig tvingad att skriva en hel blogg om detta?
Trots att jag precis konstaterade att Obama och Clinton inte är särskilt olika och att det går bra oavsett vem som vinner så finns det en signifikant skillnad dem emellan.
Skillnaden kallas Socialiserad Sjukvård. Eller som vi kallar det i vår del av världen - Offentligt finansierad sjukvård. Eller - En förbaskad rättighet!
För dom av er som missat detta så snälla, let me bring you up to speed!
Sjukvården i USA fungerar inte på det sätt som du och jag är vana vid. Behöver du sjukvård i USA så får du helt enkelt betala den själv. En CT-röntgen av skallen kostar ~$20 000. Ska du ta bort halsmandlarna så får du räkna med att bli $5 000 fattigare.
"Som tur är" (Tack Henrik Schyffert!) så finns det "hälsoförsäkringar". Den uppmärksamme lägger märke till ironi-klausulen på ordet hälsoförsäkringar. Och det är just vad det är. Ett enda stort skämt.
Har du vid något tillfälle i ditt liv haft anstymmelse till snuva, en förkylning, eller varit registrerad socialist så är du med ett utesluten från försäkringssystemet.
Skulle du trots detta lyckas få en försäkring så är det inte säkert att du får hjälp ändå.
Skulle försäkringsbolagets rådgivningsläkare anse att ditt sjukdomstillstånd går att härleda till en sjukdom du haft före du tecknade försäkring så annulleras din försäkring med omedelbar verkan och du får bära hela kostnaden själv.
Du kan dessutom glömma att någonsin komma in i försäkringssystemet igen efter det.
Fast detta inträffar bara om du faktiskt får vård!
Alla försäkringsbolag har inte avtal med alla sjukhus.
Detta innebär krasst sett att det är en hyfsat god chans att ambulansen drar iväg med dig till ett sjukhus som inte accepterar dig som patient eftersom du är försäkrad på "fel" bolag.
Har du tur så kan ambulansen köra dig till ett annat sjukhus och har du ännu mer tur så kanske du faktiskt överlever.
Har du otur så tar sjukhuset emot dig trots att du i deras ögon är oförsäkrad med följd att du, trots försäkring, får stå för kostnaden själv - varvid du säkerligen önskat att du var död istället.
Som en extra liten bonus så jobbar försäkringsbolagens rådgivningsläkare på provisionsbasis. Men provisionen baseras inte på hur många de hjälper att få rätt vård.
Provisionen baseras på hur många patienters förfrågningar de avslår.
För att gynna corporate america ytterligare är det dessutom, vid lag, förbjudet för folket i USA att åka till de av sina grannländer som tillämpar offentligt finansierad sjukvård i syfte att få sjukvård!
Låter sjukt? Det är det!
Vad har detta att göra med Clinton och Obama?
Med Obama har det inte ett skvatt att göra, men Clinton - Hillary Clinton - är kvinnan som i mitten av 90-talet, under sin makes presidentstyre, såg orättvisan i sjukvårdssystemet och som en av de första försökte skapa opinion för att förändra det.
Hon gick ut skarpt och ville införa offentligt finansierad sjukvård.
Needless to say så mötte hon ett enormt motstånd från politiker, den hjärntvättade befolkningen, och framförallt från läkemedels- och försäkringsbolagen. Hennes motståndare var inte sena att släpa fram det röda kommunistspöket och genast blev det full häxjakt.
Hennes motståndare hävdade att invånarna och läkarna i de länder som praktiserar "socialiserad sjukvård" var djupt missnöjda med systemet.
Folket trodde på vad motståndarna skrek ut och inom någon månad så var Hillary förpassad till att gå strax snett bakom sin make istället för att driva igenom den största välfärdsförändringen som världen någonsin skådat.
Nu är inte jag något större fan av Michael Moore men jag kan varmt rekommendera filmen "Sicko" som behandlar just detta.
Tillbaka till presidentvalet.
Nu har inte Hillary offentligt sagt att offentligt finansierad sjukvård är något som är på agendan om hon skulle vinna, men det skulle inte förvåna mig om hon slevar upp det som en av hennes reformer efter att hon vunnit.
Och även om hon inte gör det så räcker det för mig att veta att hon var den som vågade utmana etablissemanget och kapitalismens fäste genom att föreslå ett alternativt och, i mina ögon, ett mer rätt sätt att sköta ett lands sjukvård.
Hillary Clinton is my choice!
För låt mig fråga..
När var det senast som du var djupt missnöjd över att bara behöva betala 150 kronor för ett läkarbesök?
Varför i helsefyr har vi inte offentligt finansierad tandvård som ALLA andra länder som praktiserar offentligt finansierad sjukvård har?
I de flesta länder görs det inte ens någon teknisk skillnad på tandvård och sjukvård i övrigt!
Är det en bra idé att, som moderaterna vill, smyga in privatfinansierad sjukvård i Sverige?
Ge dom ett decennium så sitter vi i samma soppa som USAs befolkning utan att vi egentligen förstått vad som hänt.
Och.. Frågan framför alla.
Hur är det möjligt för USA att ha högst, offentligt finansierad, sjukvårdskostnad per capita trots att de inte tillämpar offentligt finansierad sjukvård?!
Jag förstår inte, men jag hoppas banne mig att vi inte slutar på samma sätt här.
Blir det så, då emigrerar jag till Frankrike där de har gratis läkare som kommer hem till dig när du är sjuk.
Frankrike har f.ö även offentligt finansierade "Nannys" som kommer hem till dig ett par dagar i veckan och sköter ditt hem och dina barn så att du kan få spendera tid med din respektive eller få lite tid för dig själv.
USAs politiker snackar om Family Values. Dom har inte ens susningen av en susning om vad de snackar om..
