Benny Olsson

Söndagkväll. Usch. Bara känn på ordet. Söndagkväll.. Det smakar illa. Som skämd fisk en regnig sommardag.

Det är inte så mycket söndagkvällen i sig som smakar skämd fisk utan snarare vetskapen att alldeles för snart efter en söndagkväll nalkas en måndagmorgon som utan någon som helst respekt eller hänsyn för ens välbefinnande ruskar tag i en på det våldsammaste av sätt och tvingar iväg en in i det enorma maskineriets gigantiska kvarnar.

Men vad gnäller jag om egentligen? Jag är en pånyttfödd varelse. En fenix som reser sig ur askan. Jag har skådat slutet - och återvänt! Jag har - kort och gott - lyssnat på sveriges bidrag i schlagersoppan.

Eller - försökt - är snarare rätt ord. Jag måste börja med att påpeka att jag har hög toleransnivå vad gäller schlagermusik. Väldigt hög.

Hög som i att jag hade kunnat vara flickvännen som nickar förstående när pojkvännen förklarar att han råkat sätta eld på alla mina skor när han försökt göra en trippelpannkaksvändning (som naturligtvis resulterat i att kökstaket numera kläds av en pannkaka) klappar honom på huvudet och säger - Det är okej! Ska vi försöka ihop istället? Oroa dig inte för skorna!

Så hög smärttröskel har jag när det kommer till schlager..
Men..

Fram tills idag hade jag faktiskt inte hört årets bidrag. Överhuvudtaget. Så när jag idag läste att Sverige kommit på en "överraskande" 18e plats så tänkte jag att detta måste ju vara så katastrofalt dåligt att det är komisk.
Fram åkte Youtube och jag gjorde en snabb sökning på "Perreli". Upp kom låten "Hero" och jag klickade igång den. Medan spelaren buffrade lutade jag mig lugnt tillbaka och försökte föreställa mig vad som komma skulle.

Men inget jag hann tänka, eller någonsin hade kunnat föreställa mig, kunde förbereda mig för chocken som skulle komma.
Det första som slår mig är orden "Everything has a beginning" uttalat i falsk ton på värre svengelska än vad självaste Ingvar Carlsson hade kunnat bemästra. Jag tänker "Det här kan inte vara...".
Men jo.. Dessvärre kunde det de.
Textraden följs upp med "Everything comes to an end" vilket är de två rader som, i mitt tycke, sammanfattar hela låten och Charlottes högst tvivelaktiga insats. Det borde ha slutat där. Precis där! Knappt ens börjat. Så hade det eventuellt kunnat dämpa skadorna en smula.
Under tiden Charlotte levererar ovanstående rad så ser det ut som om hon nickar lite stelt - i en koreografi som f.ö är stelare än animerade streckgubbar uppbyggda av tandpetare - lite som om hon tänker


och jag, som den stora människovän jag är, kunde inte göra annat än att själv nicka instämmande och tänka "Jag förstår dig.. Jag förstår dig. Det här suger!".

Sen tryckte jag på stopp. Jag klarade inte det längre! Det var helt enkelt för jävla dåligt och jag är förvånad att Sverige överhuvudtaget hamnade i final.
Kanske är det så att juryn i belgrad, som tydligen såg till att hon hamnade i final till slut, vet om att det är många fler som tittar på den riktiga finalen och inte ser deltävlingarna och - precis som screeningjuryn i Idol - sållar bort medelmåttorna, lyfter fram de riktigt bra, och även släpper igenom ett par personer som bäst hört hemma i tvångströja i ett litet, vitt, madrasserat rum (Charlotte), helt enkelt i syfte att skapa ett högre underhållningsvärde.

En sak som Idoljuryn gör som juryn i Belgrad inte riktigt verkar har tagit till sig är att de sållar bort de som är så koko-dåliga att man bara lider av att se det. De som är så genomäkta usla att man bara vrider på sig i obehag när de börjar "framföra" sitt nummer. Det är en bra bortsortering de gör där. Det ger programmet mer underhållningsvärde. Men att istället släppa fram varenda sjövild idiot som helst och tro att det gör underhållning är bara amatörmässigt. Juryn i Belgrad gjorde ett enastående uppvisande av ett amatörmässigt urval. Jag har hört talas om att något land - Irland? - hade en kalkon som bidrag. Det nummret hade - tveklöst - varit mer underhållande.

Vad juryn i Sverige tänkte - som egenhändigt såg till att Charlotte ens kom till Belgrad - eller vad jag tänker om dom tänker jag inte ens gå in på. Det kräver oanständigare ord än vad mitt vokabulär är utrustat med för att uttrycka mina känslor för den.

Så hursomhelst. Jag är pånyttfödd. En fenix som reser sig ur askan. Men minnet av videon kommer för evigt att förfölja mig!

Min helg har i övrigt varit helt okej. Har gjort en del på mitt vardagsrum, ätit massa god mat, och hunnit med ett besök hos lilla mamma.

Mina tankar går dock till K som haft en kanske inte lika bra helg. Jag håller tummarna för er och hoppas på det bästa!

Nu blir det ett par raska steg in mot sovrummet, och sen bär det iväg till John Blund-land!

Sov gott, ryggskott!