SpottyWhotty

Whoho! Måndagmorgon, vackert inslagen och förpackad i en ohelig onsdag, men ack ändå - Måndagmorgon! 

Läste precis om allt kaos som den närmsta tiden väntar de stackarna som pendlar med pågatågen till/från Malmö och skänkte då en nådens tanke åt The Man, The Myth, The Legend - K - som nu i dagarna (och tillika många dagar framöver) valt, och väljer, att spendera - förlåt; Tillbringa! - sin arbetstid i öresundsregionens pärla: Helsingborg. Ser fram emot många inspirerande och frustrerade inlägg från allas vår favoritbloggare! 

När jag ändå var igång och läste så drogs mina ögon omotiverat till en artikel om Alexander Bard. 

First things first 
Alexander Bard är en fjant. 
Ett nutida fiasko. 
Ett nederlag för vår samlade genpool. 
Kort och gott ett bevis för att filmen "Twins" var mer siande än självaste Nostradamus. 
Det enda vi väntar på nu är att Bards välhängda tvillingbror ska ro fram ur 
kulisserna från någon mysig liten ö från far, far away.

Denna; idiotins sista utpost, och främste försvarare, hade fått en artikel dedikerad sitt ego och dess illusion om att nå toppen av FP för att därifrån rucka partiets grundvalar och helt enkelt slå ihop det med C och MP

Nu är jag iofs den siste att bli förvånad om Bard faktiskt skulle
lyckas med sin FP-kupp eftersom partiet ifråga är veligare
än random tonåring som vill jobba med "Media-nånting".

Men fortfarande - merga FP med C och MP? 

Kan vi inte bara lägga ner det hela och införa lite äkta demokrati där vi medborgare faktiskt tvingas ta lite aktivt samhällsansvar och vara med och fatta beslut? 
Med dagens IT-infrastruktur borde det faktiskt vara högst möjligt att genomföra! Vi hade kunnat minimera antalet samhällsavlönade pappersvändare till att utgöra en skelettorganisation för vårt samhällsorgan, istället för att - som idag - bestå av tusentals individer vars vardagsarbete mest utgörs av att hitta nya skäl att befoga sin kvarlevnad

Vi hade blivit ett föregångsland. Ett föredöme för omvärlden. 

Det är antingen det eller diktatur som gäller. Hör mina ord! 

Fick en fråga i veckan om var i politikens färgglada värld jag hörde hemma, men hur 
bekänner man färg med det här i ryggen? 
"Tja.. Jag antar att jag är en lätt cerisrosaröd maskros med lätta inslag av turkos."

God damnit!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0